Igår var vi till Sandhamn, vi fick bra väder och jag fick fin färg. Idag ska jag bara äta frukost sen ska jag ut och lägga mig i solen i några timmar. Sen så ska jag handla lite mat och sen ska jag åka ut till mina vänner för att vi ska äta sen gå ut. Jag har en känsla av att någon är sur på mig, kanske över reagerar jag eller så lägger jag för stor vikt på min betydelse. Men jag måste nog aceptera facka nu. Och vad gör det.  Jag känner mig lite slagen, jag kommer komma på fötter igen, kommer bara ta denna sommar. Jag känner ändå att jag är stakare än på länge och vågar säga ifrån om det jag inte tycker är okey för mig. Nu ska jag inte sitta här och fördriva värdefull soltid.    

Vad hände. Jag skrev ett jätte långt blogginlägg och det var bara borta när jag publiserat det. Bara rubriken kvar.

Jag var ju lite tveksam om lägenhets på hittet. Men var ändå in på min bank i dag för att prata lånelöfte med dem. Kommer inte stressa med att fylla i ansökan. Åkte till lägenheten. Tyckte inte om Centrumet. vägen till lägenheten var på tok för lång. Jag kände på en gång att där vill jag inte bo. Vi hittade i och för sig en genväg som var super bra. men men . sen gick jag och mon kompis och åt tittade på skor och när jag kände att jag var så kaffe sugen att jag var på gränsen till döende, tog vi en kaffe. Vi upptäckte att vi fick snabba oss för att hinna in till stan föra att möta upp våra vänner som inte har fått semester än. Vi löste ut bio biljetterna, sen fick arbetarna äta lite innan bion. Vi såg Rock of ages, jag vek mig av skratt.

När jag åkte hem köpte jag aftonbladets astro tidning för sommaren. Herre gud femtio spänn för att bara va intresserad av att läsa om sitt eget tecken. där stod i alla fall att jag ska lite på min intuition. Som säger att någon kommer komma till mig bara jag väntar. men om jag sen jämförde våra tecken så stod det klart och tydligt att han inte tänker komma alls. Sen funderar jag på hur de tänker när de ger alla tecken olika datum för när det är störst chans att kärlekes möten kommer ske eller är som hetast. Kommer det ske med personer inom ens egna tecken då eller är det möten med en själv som kommer ske?

I morgon ska jag åka ut till Sandhamn med en jobbar kompis vi får hoppas på sol. Vore skam om inte luften luktade ren så som det regnar i Sommar.

Igår slängde jag i väg en ansökan om lånelöfte och fick det. Idag ska jag på lägenhetsvisning. Vill jag värkligen köpa en lägenhet. Jag vill ju att någon vill leva med mig och flytta ihop med denne som jag tycker om en dag. Det känns lite som om jag ger upp den tanken om jag köper mig en lägenhet. Jag trivs inte i denna bostad. Så jag blir inte kvar i alla evighet men jag sitter ju inte i sjön.

Ser Doctors doctors på tv och de pratade om vad som skadade ett barn mer fysik misshandel eller verbal misshandel. Ja av egen erfarenhet säger jag alltid slå du det gör ont en stund, men ord sitter där för alltid. Och det var nästan exakt det de kom fram till på tvn med. Inte för att jag anser att någon får slå någon annan.  Varför min mormor betyder så mycket för mig även fast hon lämnat oss fysiskt. Är bara för att om jag inte fått tillbringa så mycket tid som barn hos henne att jag fått lära mig att jag var omtyckt, slapp bli misshandlad och fick vara barn. Skulle jag inte varit denna starka person som tagit sig så långt på egenhand så som jag gjort i dag.

Jag var vuxen när jag äntligen tog mod till mig och frågade henne om jag verkligen hade varit ett så hämskt barn så som min mamma alltid sa att jag var/varit. Det var när jag och mormor stod där i bagarstugan och bakade bröd. hon svarade Nä inte var du det. Du var nyfiken full av energi glad och snäll. Inga barn som sitter där man ställer dem är friska barn. Och hon om någon borde ju veta efter att ha fött nio barn och haft förmånen att hålla i och vara med 26 barnbarn och fyra barnbarns barn.

Så nu var det ett besök på min bank och höra om vad de säger om lånelöfte och sen lägenhetsvisning och bio med mina vänner i kväll.

Hon min dotter ska gifta sig i hemlighet. I samma kommun som hon döptes i 25 år tidigare. Hur känner jag för det jätte roligt att hon får gifta sig med killen hon varit kär i sen evigheter och som de återförenats efter att båda haft ett liv att komma från för att komma till ett liv. Lite kryptiskt ja jag vet. Men det var inte deras historia jag skulle berätta här. Utan min, mitt liv nu och min historia, mina tankar och känslor. Sen ska de ha sin fest i sommarstugan, inte i vilken sommarstuga som helst utan den hennes farfar bygg den som jag har varit i året runt från det året jag blev 18. Tills året efter jag separerade från barnes far. Denna stuga som inte längre är min, inte min oas. Där jag målat sängar i sovstugan, skåpen i köket. där jag suttit sen barnen somnat eller innan de vaknat och lysnat på radion ,med en bok framför öppenspisen. med endast stearinljus som ljuskälla, en uteplats med hundra åriga spröjsade handblåsta fönster som jag samlat ihop och skrapat och målat. för att inte säga tvättat. Denna stuga som jag nu inte har rätt att vistas i. Och jag kan inte inta den vanliga rollen när barnen har något som ska firas. Och jag måste träffa deras pappa. Jag kan inte ställa mig i stugan å koka kaffe ,duka och lägga upp ta bort, diska och städa. 

Jag hade tänkt åka upp och tömma mitt förråd denna vecka men på grund av hennes bröllop måste jag ju åka upp senare. Jag vill inte vara ensam där på bröllopet. utlämnad åt hela situationen. Nu måste jag lösa det här med förrådet på något sätt och dessutom ta ut extra semesterdagar. Egoistiskt ja jag vet,Det är sånt här som blir när man väljer flytta flera mil från alla. Det var det här jag valde när jag valde ett liv här nere. Och att tvingas träffa barnens pappa mot min vilja valde jag ju när jag skaffade barn med honom. Bara för att barnen är vuxna slipper man inte från deras andra förälder hur gärna man ändå vill suda ut den från ens liv.Och värst av allt är att jag måste uppföra mig glad och positiv, för att min dotter ska få en underbar dag.  

Så nu har jag då anmält och börjat betala för ett helt år av träning. Må säga att jag var sjöblöt i svett av att bra köra i 40 min och jag tog det relativt lungt eftersom det var första gången. Jag vet inte vad mitt ärliga syfte  med träningen är, om det är få snyggare kropp eller starkare muskler eller gå ner lite i vikt eller i alla fall inte gå upp i vikt.

Ett är då säkert kärleken kommer inte ramla ner från skyn vare sig jag trännar eller låter bli. Så för det så kallade marknadsvärdet av mig som kvinna det är inte andledningen jag tränar.

Jag funderar på att ta kontakt med banken eller lite olika banker, och kolla om lånelöfte och om det ser hanterbart ut gente min ekonomi så kanske jag skulle börja titta på lägenheter. Jag har även köpt mig en liten dator för att det ska vara smidigare. Så att denna får en genom gång av rensning och kanske börjar fungera smidigare.

Även denna dag regnar det små spik eller snarare  7 tums spik.

Jag sov inte så bra i natt, jag hade rätt rörig dröm. Det var sommar med snö vi grillade, min föredetta Svärmor var där. Någon jag tänker på ofta var där. Och en massa andra jag inte har en aning om vilka de var. Jag satt en stund i solen och lyfte mina ben och de var så håriga att jag aldrig sett dess like. Ja det hände en hel del må jag säga.

Jag ska nu bra dricka mitt kaffe sen ska jag ta mig ner till gymmet och starta mitt jobb med att öka mitt Marknadsvärde. Vet inte om det spelar någon roll vilket marknadsvärde man nu inbillar sig att man ska jobba på. När det som borde räknas är den person man är. Men om det nu är vilken person man är så får man ju inte tro att man är en sämre person bara för att folk inte begriper hur fantastisk man är när de tar sig tid att lära känna en.

Jag skulle vilka möta någon som verkligen såg mig för den jag är och insåg att ett liv med mig skulle ge lite extra guldkant på till varon.

Idag sa jag det magen ville att jag skulle säga. För två veckor sen fick jag en fråga. och utan att tänka eller känna efter sa jag ja det kan vi väll. Men det passar inte just nu, vi kom överens om senare, När senare var aktuekt svarade jag nu till helgen. Men i samma veva kände jag att magen skrek NEJ. Sen har jag gått här och funderat hur jag ska komma mig ur detta. Idag kom frågan Och jag svarade Tack men nej tack jag har nu hunnit tänka och känna efter och jag känner att jag inte kommer känna mig okey med detta. Efterfrågan lät inte vänta på sig men jag svarade Nej tack mina intressen ligger i en annan korg. Och jag känner mig så otroligt stark och tillfreds med att jag stod på mig och lyssnade på magkänslan.

Jag känner någonstands att någon vill att jag tar sånna här beslut och följer vägen till det mål jag vill. För att hon ska hjälpa mig få det jag vill ha så måste jag också visa att jag verkligen tänker jobba för det och att det är det jag vill ha. Hon kommer hjälpa mig så som hon alltid gjort.

Vaknar till ett stilla regn. Men ett kraftigt blås väder. Igår var det strålande sol och jag skulle ner till affären. Bestämde mig för att bära mina skor, jag kom halvvägs så börjar det regna. Det regna mer och mer, när jag kom ner till affären som är en promenad på ca 30 min var jag klart blöt. Men det var ändå rätt mysigt för vattnet var inte kallt utan det var ett varmt regn och vattet som sköljde över mina fötter på vägen var riktigt varmt. 

Jag saknar tiden när jag var liten och var hos min mormor och fick gå upp på affärn. det var en sån där mysig lanthandel. Så mycket att titta på och alla vänliga vuxna som frågade hur det var med mormor och så. Invid affären låg posten när jag var riktigt liten fanns den kvar. Vägg i vägg låg byns bibliotek det var min mormor som var bibliotekarie, Efter min morfar som dog när mamma var 15 år. I porten mellan posten och biblioteket var det postfack . Så varje dag fick jag gå med moster eller mormor eller gå själv med hundarna till mormors postfack, nr 30 var mormors.

Mormor var en skogsmänniska hela sitt liv hade hon vandrat i skogen och samlat och fångat mat. Så vi gick ofta ut till skogen bland alla dessa jätte stenar med fika med oss..Eller till älven, jag älskade vägen ner till älven. Vi pratade ofta om allt. Mormor berättade ofta om när hon var liten, som engång om när folket trodde att vittra tagit fors ekan. Men det var mormor och en kille, jag inte minns vilken relation hon hade till honom om det var skolkompisar eller om det var en kusin eller bror. Men de var i 6 års ålder och bestämde sig för att fara ut på Älven som på den tiden inte var utbyggd de tappade årorna men lyckades ta sig till land. De vågade aldrig berätta för de vuxna vad det gjort. Så det var historinen om när vittra tog fors ekan..