Jag är så trött, är på jobbet. Omringad av bitter f..or och sur k..ar. längtar sjukt mycket efter att få prata med någon.

Sitter på en liten höjd och andas. Han behöver bara ringa så går alla mina beslut lösas upp i sömmarna. Vill bara ringa upp och säga att jag är här kom och hämta mig. Men jag säger ingenting.

Funderar på varför jag går och förväntar mig att det ska ringa. Det är inte troligt och jag har ju bestämt mig för att det inte kommer hända. På jobbet är uppenbarligen några avundsjuk på mig. Vilket börjar trötta ut mig.

Sitter och tar en fika på stan bara för att tiden ska gå. I kväll är det styrelsemöte. Jag har bättrat mig från att flera gånger kolla någon, till lite mindre många gånger. Snart har jag avvänt mig detta beteende. Jag har även köpt mer garn och strumpstickor.

Jag måste sluta ge någon en ursäkt för att den inte handlar så som jag önskar. Jag måste inse att det inte är så som jag önskar. Och lämna och gå vidare.

Ledig helg och vädret visar sig vara av det lite gråare och blötare slaget. Jag har ju beslutat mig för att gå över till ett annat alternativ. Alternativet har inte infunnit sig själv än men beslutet är fattat. Och vad gör jag jo jag släpper inte alls det som jag skulle stänga ute. Jag gluttar på dörren hela tiden. Jag fick tips om att skaffa mig något att hålla i händerna på repet. Så jag ska de om jag hittar en stickning jag kan börja på. Sen ska jag njuta av nagel vård i eftermiddag.

Idag fick jag papperna från förvaltningsrätten så nu ska jag bara läsa dem och sen skicka in dem. Sen är det bara att vänta på att blo kallad till första uppdraget. Jag blev bjuden åå teater i kväll igen. Det var en kort men bra föreställning.

Idag blir jag igen. Inte idag heller lyckas jag få dagen bli så som jag önskat mig. Ett beslut jag så har svårt leva igenom börjar säga mig och min magkänsla, om och om igen att nu får jag sätta stopp för mitt hjärta och stänga dörren. För många upprepade händelser har hänt som bevisar tydligt, att jag n
bara förlänger vägen från och inte kortar ner det mot avslut. Om inte det blir ett bevis för att någon händelse sker som bryter detta mönster är det över i morgon.