Nu var det länge sen jag skrev ett inlägg. Skulle jag kunna vara tillfreds med de beslut jag känner mig redo att ta. Jag tänker och känner efter och även om jag inte känner alla eller mött alla människor idag som kommer pasera i mitt liv är jag på väg att fatta ett beslut. Denna D som jag väntat på och väntar på är han den jag verkligen vill ha och ingen annan. stänger jag nu dörren för eventuella eller öppanr jag bara upp för en starkare stig /väg mot målet.

En kvinnas list övervinner ju mannens förstånd sägs det. Är jag på väg att överlista honom till den plats jag vill eller har jag ingen list överhuvud taget. Om det bara är jag som tänker på honom och vill veta allt och funderar hur han mår och ju fler svar jag får ju mer vill jag veta men just nu frågar han så lite om mig. Han gick in i en dipp och kommer att ta sig upp det är bara för mig finnas och stötta honom på hans väg upp.. Men frågan är om det gör att jag samtidigt jobbar mig själv bort från hans intresse istället för mot. Hur vet man att ens omsorg och vänlighet vinner någons kännslor och inte bara vänskap. Om jag bara blir en kär vän kan jag leva med det genom livet, veta att jag kommer stötas bort och plockas upp efter hans kärlekars inträde eller uträde i hans liv. Och i å med det stänger jag dörren för att träffa någon som kanske är villig visa mig kärlek. Men om inte D kommer underfund med att jag är den han vill ha när han fått bearbeta det senaste förhållandet. Och det bara är han jag vill ha är det inte så många som får chansen i alla fall ..för jag kommer bara vänta på D i alla fall om jag ska vara ärlig. Just nu försöker jag att låta honom vara i fred. Jag väntar på att han ska känna att han vill kontakta mig. Nu kanske jag kommer få vänta länge i mina mått mätt..