För 25 år sen i dag föddes min första dotter kl 00.01 hon vägde 2900g och var 47cm lång.I morgon gifter hon sig vid Mårdsele forsen i Vindels kommun. Själv är jag hos vänner i Lycksele och ska ner på stan mega liten stad detta men ändå. Ska bli intressant att se hur många jag får hälsa på och som frågar mig var jag bor och håller till idag. Så i morgon ska jag på bröllop,,  

Händer inte mycket i mitt liv just nu jobbar och hänger på gymmet. Hänga är väl fel ordval jag jobbar så varenda centimeter av mina kläder är sjö blöta. Hämntade ut biljetterna till fotbollen den 2/9 i dag så nu är det bara ta sig dit och se den kvar. Tidigt på torsdagsmorgonen flyger jag upp till Umeå för att hälsa på mina vänner och gå på min dotters bröllop vid mårdseleforsen. På jobbet är det mycket att göra och lite folk . Men då håller jag mig syselsatt.. Har fått hem frysen och fyllt den med massor av mat så nu äter jag nyttigt och lagar go mat i alla fall. lite posetivt i livet i alla fall..Orkar inte baka i dag får bli en annan dag.   

Mitt andra barnbarn blev två år i veckan, jag har jobbat halva helgen. Dansade halva fredagsnatten var på gymmet lördag och söndag. I går jobbade jag hela dagen från 7-21. Jag har ingen frys här i min lägenhet så nu har jag köpt en och en ugn. Så jag kan baka och frysa ner det jag vill. Blir så mycket lättare handla allt jag har lust med nu när jag kan frya nere det. Det har varit tyst sen i fredas från mister H jag tycker det är tråkigt att det känns så tydligt att han känner sig obekväm vara i närheten av mig men att det går så bra prata i telefon med mig. Vet inte om han är borta för alltid nu eller om han kommer höra av sig igen.Jag trodde ju det var slut på hans samtal och sms efter jag varit dit sist. Så nu får jag väl se med tiden.. men jag saknar honom men bara det bra inte senaste tidens bort förklaringar hit å dit.     

Så var det över och förbi antagligen sista smset skickdes igår, och om man räknar bort dagens samtal, så var nog fredagen förra veckans samtal till mig det sista som kommer till mig från Någon. Jag tog all kraft jag kunde uppbringa och gick dit. För att jag kände att det måste göras. Men det vi har i våra samtal per telefon finns inte alls kvar. Det är verkligen tur att samtalen och smsen har stegvis blivit färre och färre. Känner mig så tom. Ville ha kvar vänskaps känslan mellan oss i alla fall..  

Hela mitt indre är i uppror, jag har bestämnt mig för att träffa och åka om hos honom  men jag känner mig så feg för tänk omhan tycker att jag tränger mig på. Men då har han faktiskt förmågan att säga ifrån det är inte så att han är en som inte säger nej tack till det han inte tycker passar. Och varför ska jag vara rädd för att vara jag..Jag är rädd för att det blir pinsamt tyst och konstig stäning men spelar det nån roll om jag inte åker dit vad förlorar jag på det jo mitt mod åker bakåt i utväcklingen. Kan jag sitta i telefon i timmar och prata med honom kan jag väl träffa honom i värkligheten med. Och han kanske innan i kväll säger att han är upptagen och inte hinner komma hem.

Jag har väldigt svårt för folk som hela tiden ska skryta. Och min vän som jag höll på att  bli för irriterad på i helgen, har en tändens att veta bäst, vara bäst och bara vilja veta av det hon anser är bäst. Nu ringde jag till en av mina bästaste av vänner och vi pratade igenom mina tankar och känslor. Jag har nu lungnat ner mig men jag inser att hon har rätt antingen måste jag säga ifrån eller så kommer det gå så långt som att kommer dra mig för att umgås med henne..

Jag sms herrn som går genom huvudet med jämna mellan rum igår saknade jag honom så kanske på grund av att nu för tiden så har vi inte längre daglig konatkt och det dröjer dagar i bland veckor mellan kontakterna. Och jag saknade honom så igår. Jag ska till Ikea och handla till min dotter och frågade honom om jag kunde titta förbi honom på väg hem. I natt ångrade jag mig och ansåg att det inte var så intressant längre..I dag vet jag inte vad jag känner. Kanske går jag förbi eller så skippar jag det. Kan inte ta och tolka varför jag ändrat mig är jag rädd eller har behovet sinat. Vi får se hur jag gör..

I helgen har jag umgåtts med mina vänner, en av dem vet bäst är väldigt bestämd om vad som är ockey eller inte. hon tycker om mig men vill inte att jag gör ditt eller ser ut så. Får inte säga det. Och  jag får bita mig i tungan och svälga min irritation så jag inte ska säga sånt jag inte an ha osagt sen. Men jag blir så frustrerad när jag inte tycker att det är rätt dömma alla män efter hennes ex. Alla är inte sånna, det finns finna män med de är lite som oss kvinnor de med med känslor och tankar.   

  Skulle ju kunnat skina idag eftersom jag varit ledig, men det gjorde den ju inte. För ni som tidvis tillar in i min blogg borde jag kanske skriva något intressant och spännande. Men nu har jag den inte för eran skull, utan för min egens skull för att få skriva av mig mina tankar och känslor för dagen. Igår kände jag mig så ensam och ledsen helt obefogat för jag har så många vänner som finns runt omkring mig och som jag umgås med så ofta det går. Idag har jag lämnat blod och fått mig ytterligare kopp till min samling. Varit till five five nails och bokat tid för att göra naglarna där för att de är lite billigare och så är det mycket närmare för mig. I kväll ska jag se fotboll på tvn frågan är om det slagit om men jag vill gärna se hur det går för dem inte för att jag begriper så mycket men ändå. I morgon efter jobbet hoppas jag att jag hinner träffa en kompis som betyder jätte mycket för mig. Jag är inte så nöjd med hur livet ser ut just nu men jag borde inte vara håglös för jag har så mycket som jag borde vara tacksam över.