För nästan ett halvår sen betallade jag för sexmånaders medlemskap på en singel sida. Jag har tömt all information om mig där och inte varit inne många gånger denna sommar. inte en acktivitet harjag anmält mig på. sen i början av semestern betalade jag för en annan den går ut innan nästa vecka är till ändå då ska jag inte va med där heller. Känner att det är inte min grej. Såg en film igår där kvinnan sa att det fanns en trygghet i att han inte skulle stanna kvar. Och det gick upp för mig att det är nog så det är, om jag inte tar nya kontakter utan håller kvar vid den jag givit mitt hjärta för flera år sen, finns trygheten kvar. Jag kommer inte mista honom för han kommer aldrig bli min. Om jag går in i något annat måste jag ge av mig själv, riskera att bli bort vald gång på gång. Och om jag då inte går in fullt i något nytt med själ och hjärta så blir risken att jag blir bort vald inte så stor, för att jag håller mig här i tryggheten. Det är bara det att för varje gång vi pratar lockar han ur mig mer och mer av mig själv, jag riskerar släppa in honom inom muren och bygga upp en tillit till honom som inte bör byggas. Det är inte till honom jag ska skänka min tillit. 

Jag drömnde om min son inatt, han såg så rund ut i ansiktet och frisk ut. Han fyller år till veckan. Jag önskar att det var så att han insett att han behöver bli frisk, men det är nog snarare så att jag måste inse att han är på väg bort. Vilket slöseri med så en så god människa.