Hon min dotter ska gifta sig i hemlighet. I samma kommun som hon döptes i 25 år tidigare. Hur känner jag för det jätte roligt att hon får gifta sig med killen hon varit kär i sen evigheter och som de återförenats efter att båda haft ett liv att komma från för att komma till ett liv. Lite kryptiskt ja jag vet. Men det var inte deras historia jag skulle berätta här. Utan min, mitt liv nu och min historia, mina tankar och känslor. Sen ska de ha sin fest i sommarstugan, inte i vilken sommarstuga som helst utan den hennes farfar bygg den som jag har varit i året runt från det året jag blev 18. Tills året efter jag separerade från barnes far. Denna stuga som inte längre är min, inte min oas. Där jag målat sängar i sovstugan, skåpen i köket. där jag suttit sen barnen somnat eller innan de vaknat och lysnat på radion ,med en bok framför öppenspisen. med endast stearinljus som ljuskälla, en uteplats med hundra åriga spröjsade handblåsta fönster som jag samlat ihop och skrapat och målat. för att inte säga tvättat. Denna stuga som jag nu inte har rätt att vistas i. Och jag kan inte inta den vanliga rollen när barnen har något som ska firas. Och jag måste träffa deras pappa. Jag kan inte ställa mig i stugan å koka kaffe ,duka och lägga upp ta bort, diska och städa. 

Jag hade tänkt åka upp och tömma mitt förråd denna vecka men på grund av hennes bröllop måste jag ju åka upp senare. Jag vill inte vara ensam där på bröllopet. utlämnad åt hela situationen. Nu måste jag lösa det här med förrådet på något sätt och dessutom ta ut extra semesterdagar. Egoistiskt ja jag vet,Det är sånt här som blir när man väljer flytta flera mil från alla. Det var det här jag valde när jag valde ett liv här nere. Och att tvingas träffa barnens pappa mot min vilja valde jag ju när jag skaffade barn med honom. Bara för att barnen är vuxna slipper man inte från deras andra förälder hur gärna man ändå vill suda ut den från ens liv.Och värst av allt är att jag måste uppföra mig glad och positiv, för att min dotter ska få en underbar dag.  

Så nu har jag då anmält och börjat betala för ett helt år av träning. Må säga att jag var sjöblöt i svett av att bra köra i 40 min och jag tog det relativt lungt eftersom det var första gången. Jag vet inte vad mitt ärliga syfte  med träningen är, om det är få snyggare kropp eller starkare muskler eller gå ner lite i vikt eller i alla fall inte gå upp i vikt.

Ett är då säkert kärleken kommer inte ramla ner från skyn vare sig jag trännar eller låter bli. Så för det så kallade marknadsvärdet av mig som kvinna det är inte andledningen jag tränar.

Jag funderar på att ta kontakt med banken eller lite olika banker, och kolla om lånelöfte och om det ser hanterbart ut gente min ekonomi så kanske jag skulle börja titta på lägenheter. Jag har även köpt mig en liten dator för att det ska vara smidigare. Så att denna får en genom gång av rensning och kanske börjar fungera smidigare.

Även denna dag regnar det små spik eller snarare  7 tums spik.

Jag sov inte så bra i natt, jag hade rätt rörig dröm. Det var sommar med snö vi grillade, min föredetta Svärmor var där. Någon jag tänker på ofta var där. Och en massa andra jag inte har en aning om vilka de var. Jag satt en stund i solen och lyfte mina ben och de var så håriga att jag aldrig sett dess like. Ja det hände en hel del må jag säga.

Jag ska nu bra dricka mitt kaffe sen ska jag ta mig ner till gymmet och starta mitt jobb med att öka mitt Marknadsvärde. Vet inte om det spelar någon roll vilket marknadsvärde man nu inbillar sig att man ska jobba på. När det som borde räknas är den person man är. Men om det nu är vilken person man är så får man ju inte tro att man är en sämre person bara för att folk inte begriper hur fantastisk man är när de tar sig tid att lära känna en.

Jag skulle vilka möta någon som verkligen såg mig för den jag är och insåg att ett liv med mig skulle ge lite extra guldkant på till varon.