Vaknar och tror att det är den 2 november. Men det är det ju inte sen börjar hjärnan gå, blir arg på Person Röd. Hur kan han ta mig så lätt vindigt, Sen sansar jag mig, han försökte ju vara ärlig redan från början i ord men ej i handling. Han kan ju inte hjälpa att jag redan för många år sen bestämnde något som han inte varit inne på. Han har ju all rätt att tycka vad det är han tycker och känna det han känner. Sen att jag är så bestämnd och vet vad jag vill och tänker ta mig dit är ju upp till mig. Sen är det ju inte så att jag ska ha det jag vill till varje pris utan måste ju vara så att det vill ges till mig frivilligt. Kanske är det så att undertiden han jobbar med sin historia jobbar jag med min så slutet blir konstant i slut ändan. Det är kanske så här mitt liv ska se ut. Jag kanske inte kan leva fullt ut om jag inte jobbar bort hindren som kommer i min väg och ta upp mitt intresse för en tid. Jag lär känna nya människor och förälskar mig i dem lär mig hur de tänker och känner. Lämnar och går vidare. Det kanske är så att jag samlar på mig människor till en hel bok av historia som jag sen kan skriva ner i en bok.  Men det är så mycket om denna person jag skulle vilja veta, sånt som vi flycktigt pratat om men som jag inte känt att det varit ockey gräva sig djupare in i så här i början av vår bekanskap. Jag vill värkligen ta mig in i det fördålda och se helheten.