Tror inte att loppet om jag nu ska kalla det för loppet kommer äga rum. Insåg i alla fall i dag vikten av att ta på rätt kläder när man tänkt sig ut å jogga. Gav upp efter två km när jag tvingades dra upp byxorna var två hundra meter. Tänkte göra ett nytt försök i eftermiddag men kraften vek från min vilja. Så jag gör försöket i morgon i stället. Tänker ta hem cykeln i morgon efter jobbet. det är dags börja cykla nu. Våren är här nog för att det fortfarande är lite väl kylslaget för att vara i min smak men vår är det i alla fall. Men bara för att jag tror att någon på något sätt kommer dra sig ur vår utmaning även om jag gör allt för att försöka prata mig ur det tror jag inte det är jag som drar mig ur. Så tänker jag inte sluta jogga för jag har ett annat syfte nu med det än att klara springa en mil med någon om en och en halv månad.

Jag var iväg med jobbet 2 på planeringsdagar. Jag har fått rådet att iakta anteckna och observera. Jag ikaktog och bet mig i tungan. När vi är påväg kliva av båten inser jag att jag inte är ensam om att tänka. Jobbiga människa. När personen lämnar sällskapet utbrister någon å så enerverande man kan vara. Jag säger oj vad skönt äntligen få säga något. Om pratkvarnen. Annars känner jag att jag är förväntansfull över mitt uppdrag.